Obeskrivligt

Onsdagen den 14 januari har blivit en dag då jag upplevde en ny nivå av smärta.

Jag startade dagen med en snabb frukost innan jag slängde i mig lite vax i håret. Resultatet blev att jag insåg vilken kass fresyr jag har för tillfället. Går fan inte att göra något med kalufsen. Jonnie kom och hämtade upp mig i bilen strax därpå. Han skulle nämligen på presskonferans i Smedby. Pojken kan ju inte orgentera sig i Norrköping än. Väl framme där fick vi gott morgon kaffe och mazarin. Jag var stark nog att avstå. Jonnie glufsade så klart i sig en och ojade sig över vad T-A skulle säga. Ena fotografen blev alldeles till sig för att vi inte fick äta vad vi ville för tränaren. 
Jonnie skötte sig helt ok på en presskonferans där han inte sattes under några större prov. Han lyckades dock oförstående om det själv säga att vi är säkra på att ta oss vidare från gruppspelet i AT-cupen. 
När det sedan vart time för fotografering så var det ingen som lyssnade på mig när jag sa att jag inte ska vara med i cupen. Det ville inte Jonnie ge något gehör för han slet in mig i bilden. Lärlingsfotografen var en ung mycket fager kvinna i rött hår. Det räclte för att både jag och Jonnie log på bilderna. Vi skrattade till och med till ett så dåligt fotoskämt som chees. 

Resten av dagen så hängde vi lite hos Tadda. Spelade lite zelda på en fotbollsplan. Fan vad kasst pro evulotion är!

Tränade såklart också. Styrka/löpning stod på schemat och jag kännde hur kroppen redan innan skrek stopp. Väl på gymmet så har dom en kille som dom kallar mirakelmannen. Han är någon blandning mellan kiropraktor och massör. Frågade honom om han kunde göra något åt mitt knä. Han slet in mig på massarge bänken för att ta sig en titt. Han hittade någon gammal lårkaka som han fråga om jag visste något om. Sekunden senare har jag hans armbåge nertryckt i låret med hela hans tyngd på. Han gnuggar på där och byter lite positioner. Samtidigt ligger jag och vrider mig i plågor. Spänner var enda muskel som går att spänna. Biter mig själv i lillfingret så pass att det sved i den hela kvällen. Det var en sådan smärta att jag var otroligt nära o böla. Kvinnor som föder barn. Släng er i väggen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback