Lunndörrarna
Det är dags att summera fjällturen med Petter.
Två dagar var det planerat att vi skulle vara ute i den totala friheten. Efter lite forskning med min moster så fick vi rådet att inte gå helt på kalfjället då det när som helst kan börja kräksnöa. Det innebär att man kan bli fast i någon stuga på fjället och måste ringa fjällräddningen. Inte heller var en enda stuga öppen för tillfället då det är absolut lågsäsång.
Vi bestäme oss för lunndörrarna där det var en nödstuga som alltid är öppen. Desutom går man mer än helften av vägen i skogsmiljö. Vi siktde att åka hemifrån kl 8 och med våran otroliga planeringsförmåga åkte vi tjugo i 9. Första stoppet blev Järpen där mat införskaffades i mängder samt bensin till hemfärden. Petter var lite orolig att samerna i trakten där vi skulle parkera bilen skulle slanga bensinen. Det var mycket sameskämt under resan. Istället för det lyckades petter så klart slarva bort tanklocket. De är en kille med en fantastisk förmåga att klanta till det.
Vi började vandringen lite skakigt då vi inte hittade leden. Men efter några goda råd från en av de tre invånarna i Valbo så var vi igång. Det tog inte mer än 1km så rann svetten och ett stop för att minska på kläderna var nödvängigt. Efter 5km hade vi gått förbi tre skyltar som alla visade att det var 13km kvar. Det verkade som om vi gick lika snabbt som en flock stockholmare. När vi väl kom upp ur skogen och såg kalfället så kom krafterna och hastigheten började likna en keniansk löpare. Hela vägen gick smärtfritt.
Vi kom till stugan vid 3 tiden så vi visste att vi hade ca 1 timme med ljus. Så det var bara att skynda sig att tända upp kaminen och börja hacka ett hål i isen för vatten. Det blev en fin middag med köttfärsås och spaghetti. Somnade därefter som två björnar i vinter ide. Tyvär var klockan enbart 5 och vi vaknade snart pigga. Satt uppe och spelade kort ett tag för att tröttna. Jag vann ganska lätt i hold´em.
Nästa dag började kl 7 då jag raskt började elda kaminen och koka kaffe. Vi hade sett ut en rutt och bland annat började med att bestiga en närliggande topp (Stor-gröngumpen). Det gav oss en mycket fin utsikt över ett antal vackra fjäll och ett Jämtland som var begravt i ett tjockt moln av dimma. Enastående! Efter att vi plågat oss upp på toppen insåg vi snabbt att vi inte hade ork eller tid att gå den planerade rutten. Kortade av vägen och skulle ta vägen genom issjödalen. Tyvär gick vi ner i en ravin för tidigt och hamnade mitt i en djup älgskog utan någon led. Det var älgskit tamefan var 5 meter. Släpp lös en grupp tyskar där och de betalar dig vad som hellst. Vi fick tänka till lite och insåg att om vi bara går rakt fram så kommer vi tillslut komma fram till en led. Efter att vi traskat på i någon timme började vi undra om vi gått vilse iaf. Inte blev vi lugnare heller när det låg björn skit lite här och där. Tur att jag hade med kniven. 100 meter senare var vi på leden igen. Resterande bit gick vi i en sådan hastighet att frosten på marken smälte av den friktionsvärme som uppstod.
Sammantaget var det en mycket lyckad fjälltur med harmoni. Fick vad jag var ute efter. Skönt att få känna hur naturen suger tag i dig och du är enbart i nuet. Just där, just då är det enbart att leva efter naturens lagar och njuta av lugnet.
du kan vara klantig!!!