Match dags
Jag och Calle försökte fördriva tiden så gott vi kunde med att diskutera Vm 98 eller andra roliga änmen som dyker upp.
Ikväll var det också match mot Karlslund från Örebro. Olle startade på sidan men kom in i halvtid med tre andra hjältar. Redan där ledde vi med 2-0 och ägde spelet i stor utsträckning. Är en jäjla maskin vi har fått igång nu som maler sönder det som kommer i sin väg. Men mycket står framför oss så det gäller att hålla ångan uppe.
Min egna insatts är diskutabel. Vissa fina ingripanden medans andra är åt helvete dåliga. Måste felpassa mindre om det ska ta sig.
Det slutade dock inte lyckligt när någon under matchen tagit sig in i omklädningsrummet och snott med sin mobiler från nästan alla. Två plånböcker blev också bestulna. Men min som är vattentålig, stötsäker och damtät. Kan nu lägga till sig egenskapen som stöldtålig. Eller så är det så jävla gammal och dålig att de inte var någe värde i den?
Gnatt
En hjälpande hand
Så att ni läsare lättare ska förstå vem jag pratar om i en del inlägg. Kommer mer bilder så småning om
Resa i fyra dagar?
När jag senare anländer i Norrköping har det bara fortsatt i ett enda stort kaos. Träning kl 17:30 då det är löpning vilket medförde en lätt irriterad trupp. kommer hem och får ett tele samtal från Petter som säger att han är 43 min från mig och undrar om han kan sova över med tre kompisar som ä på roadtripp. Klart man ställer upp tänker jag och får fyra grabbar som planerat att göra stan i tre dagarn!
Jag själv har iof inte haft någon tid att umgås direkt. Jobb-träning-jobb. Vi hade kopertest i tisdags. Blev inte lika jobbigt som jag kom ihåg det hela förr om åren. Det var ett ok lopp på 3km med tiden 10.58. Det som var så frusterande var att jag blev en sekund efter Rade. hade suttit fint med en seger där.
Nu packar iaf grabbarna ihop sina saker och fortsätter mot Rättvik. Blir alltså en dag då jag städar fyllar på mina matföråd och tränar.
Sissta ljuset före dunklet
Fredagkväll låg och grodde länge innan det väl smellde av. Planerna var lagda långt innan och ambitionerna var höga. När det väl smellde av bled det ett brak utan dess like.
Vårat Mörsil gäng skulle festa av sommaren hos Olle inne i Östersund. Vi var i god tid jag Emil, Andreas, Rasmus och Olle. Lite senare droppade båda Robin och Märta in för att utöka mängden Törstiga strupar. Innan det hade vi redan satt igång med Tv-spel tävlingar och ett jäkla hets. Tror ingen av oss egentligen kände av att det blev en hel del vätska innan facit redan var i hand. En spydde ner Olles lya och lyckades också sommna inne på krogen. Olle själv lyckades iaf ta sig hem och pricka toaletten. Dagen efter var en tung dag i hans liv. Vi hade dessutom en tok fan som kom hem kl 4 och som kl 8 dagen där på var uppe pigg som aldrig förr. Redo för viggestaffeten. Som han själv sa förväntade han sig inga resultat men hoppades på lotteripriser. En otrolig bragd då han absolut inte höll igen på vätskekontrolerna!
Dagen som följer masar jag mig över till slagfältet kvällen innan för att hämta upp mina amunition. Visade sig att någon lyckats knäppa en jägare med halvt innehåll på de sissta 20 minuterna av nattslaget då jag inte höll denne under uppsyn. Istället får jag samla ihop de hylsor och halvfulla magasinen för att försvara ryktet även denna kväll.
Lördagskvällen tillbringade i skyttegravarna med kusinerna. Blev så mycket prat om våran släkt att en från slaget lämnade skyttegraven utan ett ord. Med en tele motiveringen att det var trist och höra historier om farmor.
Idag har jag plåstrat om sår och renat andra med salvor. Blev en rutt till Höla för en utsökt middag hos far. Hann med att klippa gräset, kolla på fiskevandring i Ågårdarna och leka med ettåriga Tilja. Nu väntar en natt utslagen av alla bataljer och sedan en tågresa ner mot värmen i söder. Åker på samma tåg som den ettåriga teroristen som far beskriver henne. Så får se om det blir en lugn färd?
Hennes adjö möttes av att far gjorde (smått ironiskt) vågen. Tror att hon tagit en del energi från en åldrande 48 åring.
Spontant
Nu ska jag göra inlägget lite städat och läsbart.
Dagarna efter att vi färdats genom halva Jämtland och hela Tröndelag kan man tro att jag tagit det lugnt. Men ack här finns det ingen tid för ro och vila. Min kropp ska härdas och en gång för alla släppa baby hullet.
Efter en lokal fest i Hallen där det var en internationel fisketävlinng. Hjälpte jag min far att snickra ihop några ramar till grunden av den alltan det leder till. Dagen som heter måndag bjöd också på en färd från Höla till Mattmar. Där väntade en middag med mormor och moster. Som brukligt snålade inte mormor med grädden och inte heller med mängden mat eller efterrätten.
Där på kan jag inkassera en hel dag med Andreas. Först bar det av till stan för mat minigolf och glass. Sedan vidare hem igen för vofflor och soppa hos mormor innan det bar av till Alsen. Väl där hade vi anordnat ett hjälte gäng fotbollsspelare. Nåja alla kan inte titulera sig som det men alla var fast beslutna att försöka. 13 tappra bondläppar och så jag blev det som gjorde upp om äran. Inga skador kan rapporteras men en hel drös med fina mål och klantiga snubblanden.
Nu hänger jag i stan hos mor min. Har spelat tennis idag med tre gamla lagkamrater. Det slutade med en förkrossande seger rad för min del. Och vi kunde lätt konstatera att Wigen var under all kretik. Hade också ett kärt återseende igår då jag promenera längs badhusparken i skinande sol. Östersund sviker aldrig.
Semester del 3
Kvällen sedan består av campingboende med hela laget. vilket renderar massa skit snack och mycket mat. jag var väl iof det enda som lyckades äta två mål. men så har jag lite tyngd att släpa runt på. petter hade ork att hoppa stutsmatta medans vi spela spontan volleyboll med två norskor som vi konstaterade kunde bli något om vi stannade i åldern och de växte på sig. Jag och lagkapten Erik hade så klart vårat årliga deeptalk den natten också. obeskrivligt skön han är staaf.
Dag 4 för loppet började tidigt och Elin var laddat till max för en första sträcka med mycket stigning. Hon fick uppbackning varje kilometer av två bilar med kobjälror, vatten och låtar som Björn Rosenströms - Het. kort därefter växlar hon till Olle som spurtar från start och plockar mater för meter på måståndet. efter halva distansen kommer smärtan och det börjar blir kämpigt. men in i mål som 12 på sträckan av 140 löpare på den sträckan är bara att buga för. det är alltså inte mig vi pratar om utan en pöjk på 14 år som leker sig genom sträckorna.
Jag själv var satt på en stäcka där det är så in åt helvete med uppför igen. har haft den stäckan tre gånger innan så jag visste vad som väntade. när jag nervöst ser min växlare komma runt krönet börjar spikern på norska babbla på om lag 120 som prang precis före vårat lag. helt ointressant tänkte jag och tittade till höger på min motståndare. då häver spikern ur sig att Marit Björgen ska springa. Snacka om att tappa hakan. var nära att be om autograf i startskottet. såg henne första kilometern rätt nära mig på platten och tänkte att jag nog kunde hålla jämna steg. hahah jag skrattar åt tanken. backarna kom och Marit försvann. tror hon ökade i backen istället för att stapla som en 21 årig olle gjorde. hennes biceps och axelparti hade man gjärna glassat runt med på beatchen kan jag lova. Det var dock min bästa dag och jag kände mig hyfsat nöjd i målet.
Målgången i Trondheim blev sen lyckad och som 5 svenska lag får vi vara nöjda. det deltod som sagt runt 140 lag och vi slutade på en fin 31 första med löpare från 11 - 40 år flickor som pojkar. 
Semester del 2
Dag tre för loppet och sträcka nummer två för mig stod på schemat. Åkte tidigt från Höla den morgonen. skulle ta oss över gränsen till skalstugan. I hopp om att allt skulle flyta på så började det direkt med att petters roadtrip band var inspelad med en annan hastighet än vad våran bandspela klarade. bakslag nr 1 den dagen. När vi sedan kommer till Mattmar som var mötesplatsen för alla deltagare. så fick vi lite retsamt reda på att vi skulle åka över kall och inte åre. det betyder att den mat vi skulle handla med oss på en affär fick bli ett litet mackstopp istället. betalade multum för de konserver vi köpte. bror valde en burk ärtsoppa. jag valde ett tre-pack makrill istället. när vi desutom kommer fram ringer styrmor och berättar att om matlådan ska ha någon nytta så måsta man ta med den också. baklsag nr 2 och 3.
på vägen till Norge fick jag uppleva hur otroligt vackert Jämtland är igen. Kall området tog andan från ett par bröder runt 8 tiden en fredagmorgon. När jag själv skulle bege mig utt och springa kom mistag nr 4. det faktum att jag sprang var ett misstag. såååå tung jag var. tog 1 kilometer av 8.8 för mina vader att säga god natt. därefter 4 kilometer för mina grodlår att immitera sockerdricka. när sedan en pajas för synsam springer förbi och pepptalkar medans mina lungor leker kuragömma blir man vansinnig. till det hör saken att han en kilometer senare stannar och badar i en fjällbäck framför loka-tv och springer om mig igen. less
minnen från den dagen som ettsar sig fast är i start och målfållan på petters sträcka. starten innhöll de mest fagra och vältränade kvinnokroppar jag någonsin skådat. tre stycken perfekta kroppar i små löpar thigts fick mig på bra humör igen. otroligt!
I målgången däremot lyckas jag lite stressad och helt utmattad efter min löpning backa in i våra värsta konkurenters bil. inte vad jag hade räknat med. men som tur var så blev det inte ens ett flugskits märke.
Semester
Dagana när jag kom hem så stannade jag i stan hos mor för att umgås lite med henne och springa ärenden på stan.
har hunnit med att springa St:olavsloppet också. den där stafetten som går mellan Östersund och Trondheim. i år var det den riktiningen som de står. jag själv sprang första dagen en sträcka på 6,7 km som min snälla lagledare beskrev som lite lätt uppför. nu i efterhan dhar vi skrivit om den förklaringen till en jävla massa uppför. gick inge vidare med mina tunga kropp. inte gick det bättre heller när jag börjar spurta när det återstår en kilometer. såg precis ut som en målgång där jag satte in den berömda dödsstöten. (ni spelar fotboll med mig vet hur svår stoppad jag är i mitt steg) blev helt knäckt psykist när jag kommer runt krönet och där väntar en kilometer raksträcka.
första dagens starka minnen är ändå Anders Södergren som oberört efter två kilometers mördarbake formligen spurtar vidare i 8 kilometer. kort efter konstaterade vi att han precis för någon vecka sedan pungterade lungan. samt när min kusin kommer in i mål och gnäller över sin ringa ålder 29.
